Visar inlägg från februari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Små ting är livet

Jag älskar små ting i livet, det enkla. Att ta en promenad på en stig bland ängarna när solen håller på att gå ner, när vetet lyser som guld. Att ligga på en klippa när vinden smeker kroppen så huden knottrar sig. Att se människor le så att ögonen ler. Det får mig att älska livet. Varför pratar vi så sällan om allt det vackra. Det som finns runt omkring oss. Varför springer vi förbi...Varför strävar vi oftast mot mer, större, bättre...

Många gånger har jag funderat på vart drivkraft till livet kommer ifrån, hur drivkraft skapas. Jag har vridit och vänt på min egen historia. Vad det var som gjorde att jag ville fortsätta leva de tillfällen då det inte var ett självklart beslut. En anledning för mig var att kunna påverka och att få förändra någon annan människas liv till det bättre. Att få ge lycka. Att få dela lycka, att göra skillnad.

Att få vara någon annan människas lycka...

Jag var nyfiken och ville få vara med om bra händelser och att få skapa egna fina händelser tillsammans med och för andra. De tillfällen idag som jag känner mig rastlös på livet så kommer känslan nästan alltid från att jag inte har fått utlopp för min kärlek, min kreativitet eller mitt driv.  

Jag har funderat mycket på vad lycka egentligen är. Jag tror att man kan skapa sin egen lycka genom att fokusera på det som är bra och att hitta drivkraften som det ger. Lycka sitter i tanken. Det är lättare att förändra med ett leende.

I min resa har förebilder spelat en mycket stor roll. Sybolik, för att finna styrka i mig själv. Jag kände mig inte stark. Symbolerna ger mig mod, mod att vara den jag vill vara.

 Vad ger dig mod att vara den du vill vara...

 

 

Balans...

För att klara av att ha balans i livet så brukar jag tänka på mitt liv som en våg. Under merparten av mitt liv har den ena skålen varit överfylld och gjort det omöjligt för mig att må bra någon längre tid. Jag tillät den ena skålen att bli för tung. Det var mitt ansvar att fylla på den, men jag visste inte hur jag skulle göra. Jag tillät människor att göra mig illa och jag gjorde mig själv illa. Jag förstår idag vikten av att fylla på dem så de väger jämt. Det är svårt och jag lyckas inte alltid. Jag tror att för att ge kärlek och energi så måste man tillåta sig själv att få vara värdefull. Det gjorde aldrig jag.

Jag tror att man kan styra sina tankar så att livet blir lättare när det är tungt och  känner längtan efter människor man håller i sitt hjärta. Jag försöker tänka på människor som är långt ifrån mig med en positiv känsla och med värme istället för med känslan av att jag är ensam, då känns det på något vis som om de är nära iallafall. Jag bär dem med mig i mitt hjärta och de är med mig, alltid.

Jag hade en nalle när jag var liten. Han var min vän och trygghet. Jag tog honom med överallt när jag skulle någonstans. han satt på min pakethållare på min lilla blå cykel, låg hos mig i min säng och höll mig trygg. Materiella ting har för mig aldrig haft särskillt stort värde förutom de ting som är kopplade till min trygghet. Mammas rensande hemma när hon mådde dåligt ruckade på den lilla trygghet jag hade. Hon gjorde sig av med mina saker. Det som då var min enda trygghet.

När jag fick en egen bostad så blev det min borg. Där kände jag mig trygg. Jag längtade så efter trygghet att jag länge inte förstod att det stod för att jag inte var trygg i mig själv. Jag tror att om man är tillräckligt trygg i sig själv så kan man vara var som helst i världen och ändå känna sig trygg inom sig. Jag fick uppleva detta när jag reste i Indien och i Thailand. Jag kände eufori. Jag älskade att resa med endast en ryggsäck på ryggen och mina vänner. Jag var trygg. Trygg i mig själv och trygg med dem. Det är en häftig känsla att få uppleva när man större delen av sitt liv har varit och burit på oro. Jag hade alltid tidigare en tvivlan på att jag skulle klara av saker jag tog mig an.

Jag har tackat nej till många många chanser att utvecklas eftersom jag inte har haft tillräcklig tro på mig själv. Jag vågade inte kliva ur min otrygga trygghetszon. Den var ju det enda som var beständigt i mitt liv. Inte ens när människor som stod mig nära trodde på mig så gjorde jag själv det. Jag tackade nej till massor av roliga händelser bla anställningar. Jag vågade inte gå dit, byta miljö. Jag var rädd att inte vara tillräcklig. Idag vet jag vad jag klarar.

Jag ser tillbaka och undrar hur jag kunde tvivla på att jag skulle klara av att ta mig an utmaningar och att ta hand om mig själv. Jag hade ju gjort det hela livet. Det svåra för mig var det som var okänt, nytt och positivt. Undan för undan när jag vågade ta små små kliv utanför min trygghetszon så blev jag säkrare i mitt trevande.

Jag tror på något vis att det som är meningen att det ska ske, det kommer att ske. Jag tror att man i livets olika skeden träffar människor som det är meningen att man ska träffa. Ödet...finns det... Kanske är det tillfälligheter eller så ser man klarare och klarare och drar till sig människor som får en att utvecklas, fyller på en med kärlek och tro på livets underbara ting.

Vad vore livet utan kärlek

 

 

En stjärna på min himmel...

     

 

 På min himmel lyser du starkt

Vacker och bländande

Så nära men så lång ifrån

Får mig att vilja vara där

Låt dig få skina likt den stjärna du är

Låt mig få skina likt den stjärna jag är

Låt oss få blända tillsammans

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att leva med fibromyalgi

Jag vet inte hur mycket du känner till om Fibromyalgi. Jag tänkte inte trötta ut dig med en massa sjukdomshistorier men ge dig en chans att förstå vardagen för oss som utvecklat sjukdomen.

Ett ganska lättförståeligt brev som jag har funnit, det beskriver väldigt bra hur det är att leva med Fibromyaligi...


Mitt namn är "Fibromyalgi" Jag är en osynlig sjukdom och nu din ständiga följeslagare för resten av livet. Jag har attackerat ditt centrala nervsystem. Andra runt omkring dig kan inte se mig eller bota mig, men DIN kropp kan känna mig. Du får kämpa hårdare för att uppskatta livet. Jag kan attackera dig när, var som helst och hur jag vill. Jag orsakar dig våldsam smärta.

Jag minns när du och din energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog energin ifrån dig och gav dig utmattning istället, försök ha kul nu!!! Jag gör dig stel som en pinne och på morgonen kommer du önska att dagen snart ska ta slut. Jag tog även god sömn från dig och gav dig fibro-dimma i utbyte. Jag ställer till det för dig när du ska köra bil, fokusera och komma ihåg viktig saker. Jag gör dig ljus och ljudkänslig och ofta kommer du att känna som om huvudet var fyllt av bomull. Jag skapar oro hos dig över hur du ska klara av vardagens sysslor.

Jag leker med din mage och ser till att vad du än äter så vill inte magen vara med. Jag ger dig huvudvärk och muskelvärk, gärna samtidigt. Jag ser till att du blir yr och tappar balansen även när du sitter ner.

Jag kan få dig att darra inombords som om du var konstant stressad eller få dig att frysa eller svettas utan rim och reson. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta ifrån dig det med. Jag gör så att det är nästintill omöjligt att planera.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t.ex. det där viruset du aldrig blev fri ifrån, den där olyckan du var med om eller kanske traumat som var en del av ditt liv. Din kropp var nedsatt och jag valde dig!! Hursomhelst är jag här för att stanna!

Jag hör att du går till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar, försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova massage, kiropraktik, akupunktur. Bli tillsagd att om du motionerar och sover regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, bli förnedrad, uppmanad att rycka upp dig och MEST AV ALLT, aldrig tagen på allvar med hur du känner dig, när du berättar för läkaren om hur utmattande livet är varje dag. Du kommer att undra om du har blivit galen eller drabbats av hypokondri.

Din familj, dina vänner och kanske dina arbetskamrater kommer att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är. Du kommer att slå på dig själv och bli ledsen över att du inte kan ta bort mig. En del människor kommer att säga saker som -"Äh du har bara en dålig dag" eller -det blir nog bättre imorgon...  En del kommer att prata bakom din rygg och undra varför du behöver vila när du nyss har sovit. Jag lämnar dig aldrig!!!


Högaktningsfullt din osynliga kroniska sjukdom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Why fit in when you where born to stand out...

 

Se inte bara ytan, våga titta på djupet...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg