Jag älskar små ting i livet, det enkla. Att ta en promenad på en stig bland ängarna när solen håller på att gå ner, när vetet lyser som guld. Att ligga på en klippa när vinden smeker kroppen så huden knottrar sig. Att se människor le så att ögonen ler. Det får mig att älska livet. Varför pratar vi så sällan om allt det vackra. Det som finns runt omkring oss. Varför springer vi förbi...Varför strävar vi oftast mot mer, större, bättre...

Många gånger har jag funderat på vart drivkraft till livet kommer ifrån, hur drivkraft skapas. Jag har vridit och vänt på min egen historia. Vad det var som gjorde att jag ville fortsätta leva de tillfällen då det inte var ett självklart beslut. En anledning för mig var att kunna påverka och att få förändra någon annan människas liv till det bättre. Att få ge lycka. Att få dela lycka, att göra skillnad.

Att få vara någon annan människas lycka...

Jag var nyfiken och ville få vara med om bra händelser och att få skapa egna fina händelser tillsammans med och för andra. De tillfällen idag som jag känner mig rastlös på livet så kommer känslan nästan alltid från att jag inte har fått utlopp för min kärlek, min kreativitet eller mitt driv.  

Jag har funderat mycket på vad lycka egentligen är. Jag tror att man kan skapa sin egen lycka genom att fokusera på det som är bra och att hitta drivkraften som det ger. Lycka sitter i tanken. Det är lättare att förändra med ett leende.

I min resa har förebilder spelat en mycket stor roll. Sybolik, för att finna styrka i mig själv. Jag kände mig inte stark. Symbolerna ger mig mod, mod att vara den jag vill vara.

 Vad ger dig mod att vara den du vill vara...